Grenbeskrivningar

ALLROUND

Allround är inte en egen specifik gren, utan helt enkelt en mångkamp, en sammanräkning av dom fyra individuella grenarna (Discgolf, Discathon,Längd, Precision och SCF) och dom två pargrenarna (DDC och Fristil)

DISCGOLF

Det handlar om att kontrollera en discs flykt mot en banas hinder och svårigheter.

Discgolf (frisbeegolf) spelas på en bana, som består av 9 eller 18 korgar (hål) och dess idé är att från utkastplatsen på så få kast som möjligt få discen att hamna i korgen.

Korgen (även kallat kedjehål) är en metallställning bestående av hängande kedjor, som bromsar upp discen så att den faller ner i korgen.

Tävlingsspelaren använder flera olika discar med varierande flygegenskaper. Dessa golfdiscar kan kastas omkring 100 meter även av rekreationsspelare. Elitspelare kan kasta upp mot 150 meter eller ännu längre. Discgolf ingår som en av grenarna i mångkampen Allround, och är på egen hand den gren inom frisbeesporten som är klart störst sett till antalet utövare, på alla nivåer. I kraft av detta finns det ett eget grenförbund, Svenska Discgolfförbundet med ansvar för tävlingsverksamhet och utveckling inom grenen discgolf.

DISCATHON

Discathon kombinerar kastteknik, taktik och löpstyrka.

En drygt kilometerlång bana i parkmiljö ska löpas på tid, samtidigt som spelaren växelvis kastar två discar. Spelaren gör sina kast från den plats där det förra kastet landade. Banan har ca 20-30 portar, vanligtvis trädstammar, markerade med pilar, som discarna ska passera på rätt sida. Ett slags terrängslalombana skulle man kunna beskriva det som. Banan har även andra hinder, även de vanligtvis träd, som ska undvikas mellan portarna.

Spelarna löper i heat med fyra spelare i varje. Första discen i mål vinner. Det är endast discen som måste passera portarna, så med smarta kurvkast runt portar kan man tjäna mycket tid på att själv kunna ta en rakare löpväg än vad disen flugit.

Discarna som används är relativt lätta högprofildiscar, discar som flyter i vatten.

DOUBLE DISC COURT

Ett parspel som kräver samarbete, taktisk skicklighet och kast- och fångstsäkerhet. Spelas mellan två par, som använder två speciella DDC- discar på en gräsplan. Varje par försvarar en ruta, som är 13x13m, markerad med rep.

Avståndet mellan dom bägge rutorna är 17 meter. Meningen är att få det andra laget att röra bägge discarna samtidigt, en s.k. dubbel, vilket ger två poäng, och att se till att kasten landar och stannar inom rutan. Spelet startar med att varje par servar (kastar) över en disc samtidigt till motståndarlaget. Bl.a. genom att utnyttja höga, svävande kast kan tid sparas vilket gör det möjligt att få motståndarlaget att röra båda discarna samtidigt. Det vanligaste sättet att försöka undvika en dubbel är att ”tippa” d.v.s. slå till den av discarna som kommer fram till rutan först upp i luften. Innan den tippade discen kommer ned igen är det den andra spelarens uppgift att fånga den andra discen och kasta tillbaka den. Den första spelaren fångar därefter sin tippade disc och spelet fortsätter.

FRISTIL

I denna pargren utför de två tävlande spelarna ett fritt program i fyra minuter, till egen vald musik.
Internationellt tävlas även i Trippel-klass och Mixed-klass.

Spelarna sätter samman ett koreograferat program med olika moment/tricks, där både enskilda kombinationer med tricks planeras, samt även ”coops” då spelarna samarbetar och tillsammans utför kombinationer av tricks.

De grundläggande momenten är olika kast och tagningar. Dessutom utför spelarna en varierande blandning av andra tekniska moment, t.ex: ”Nail Delay” (frisbeen hålls spinnandes på nagelspetsen, samt förs under benen, bakom ryggen, mm, samtidigt som frisbeen spinner på nageln). ”Tip” (spelaren ”tippar” – stöter – till frisbeens undersida med finger/fot, eller annan kroppsdel). ”Air Brush” (spelaren ”slår” kontrollerat, i frisbeens rotationsriktning, på frisbeens ytterkant, för att öka rotationen eller som ett sätt att ”styra” frisbeen i en viss riktning). ”Body Roll” (frisbeen ”rullar” längs spelarens armar).

LÄNGD

Längd handlar om att kasta så långt som möjligt. Man mäter det längsta kastet av kastarens fem försök. Längdkastning görs alltid i medvind och dom vanligaste discarna som används är överstabila lågprofildiscar. Vanligtvis använder sig kastaren av turnaround-tekniken, dvs att spelaren roterar ett varv i ansatsrörelsen.

Förutom styrka, explosivitet, smidighet och bra kastteknik, är i längd förmågan att rätt läsa av vindförhållanden mycket viktig. Många meter finns att tjäna på att lägga sina kast i perfekt vinkel och höjd i förhållande till hur vinden ligger just vid kastet. Precis när discen har släppts, håller den för de bästa kastarna en hastighet på ca 120-140 km/h!

PRECISION

I grenen Precision kastar utövaren fyra discar från sju olika kast-positioner, totalt 28 kast. Målet är att träffa en mål-ställning, som är en 1,5 x 1,5 meter kvadrat, 1 meter över marken. Avståndet från kast-positionerna till målet är mellan 15,5 – 31,5 meter, och är placerade såväl från sidorna som framifrån.

Discar som får används är lätta högprofilsdiscar och som flyter i vatten.

SELF CAUGHT FLIGHT

Förkortningen SCF står för ”Self Caught Flights”, d.v.s. ungefär: ”Självfångade kast”. Det går alltså ut på att kasta iväg discen, och sedan fånga sitt eget kast med en hand.

Tävlingsgrenen SCF består av två delmoment: MTA (Maximum Time Aloft) och TRC (Throw Run and Catch). I MTA gäller det att ha så lång tid som möjligt mellan kast och fångst. I TRC mäter man istället längden mellan kast- och fångstplats.

Den totala SCF-poängen fås genom att MTA-tiden multipliceras med 5,5 och till det resultatet lägger man längden av TRC-kastet. Högst totala poäng vinner. Man har 5 försök i varje moment, men endast det bästa resultatet i varje moment räknas. Ett bra MTA-kast är på ca 11-13 sekunder, och ett mycket gångbart TRC-resultat i openklassen ligger på 70-90 meter.

Spelarna gör alltså i princip fem 70-80-meters sprinterlopp i rad under mycket kort tidsrymd, normalt med endast ca fem minuters vila emellan. Rekord noteras i båda del-momenten MTA och TRC var för sig, samt i sammanräkningen SCF.

Vanligtvis används lite större, diameter ca 24 cm, och lättare lågprofildiscar inom SCF. De vanligaste tävlingsdiscarna är Innovas ”Lynx” och ”Condor” i lättviktsutförande (ca 130-140g) samt Wham-Os Fastback-modell.