SCF

Förkortningen SCF står för ”Self Caught Flights”, d.v.s. ungefär: ”Självfångade kast”. Det går alltså ut på att kasta iväg discen, och sedan fånga sitt eget kast med en hand.

Tävlingsgrenen SCF består av två delmoment: MTA (Maximum Time Aloft) och TRC (Throw Run and Catch). I MTA gäller det att ha så lång tid som möjligt mellan kast och fångst. I TRC mäter man istället längden mellan kast- och fångstplats.

Den totala SCF-poängen fås genom att MTA-tiden multipliceras med 5,5 och till det resultatet lägger man längden av TRC-kastet. Högst totala poäng vinner. Man har 5 försök i varje moment, men endast det bästa resultatet i varje moment räknas. Ett bra MTA-kast är på ca 11-13 sekunder, och ett mycket gångbart TRC-resultat i openklassen ligger på 70-90 meter.

Spelarna gör alltså i princip fem 70-80-meters sprinterlopp i rad under mycket kort tidsrymd, normalt med endast ca fem minuters vila emellan. Rekord noteras i båda del-momenten MTA och TRC var för sig, samt i sammanräkningen SCF.

Vanligtvis används lite större, diameter ca 24 cm, och lättare lågprofildiscar inom SCF. De vanligaste tävlingsdiscarna är Innovas ”Lynx” och ”Condor” i lättviktsutförande (ca 130-140g) samt Wham-Os Fastback-modell.